Dom första kilometrarna gick ganska långsamt o alla åkte typ samma fart. De va totalt 5000 deltagare i HalvVasan, indelat i 8 startgrupper som åkte iväg me en kvarts mellanrum. I början va int spåren heller så jättebra, men sen nä de börja bli glesare mellan alla åkare så ble de också mycke roligare att åka, o spåren blev bättre. Nänstans me 15 km åkta så kom också solen fram, o man kunde också njuta av naturen.
De va så sjukt fint att åka skidor bland alla myrar, me fjällen runt en, o bäckar mitt i dom snötäckta skogarna :) Kändes som ett minisportlov :)
Min "taktik" me maten va att inta nån form av kolhydrater ungefär var 20nde minut efter den första timmen. De funka ganska bra. De fanns också ganska många vätskestationer där man fick varmt vatten, blåbärssoppa o alltmöjlit annat. Ja våga int testa på sportdrycken fö ja va rädd att få ont i magen av den.
Vid vätskekontrollen i Hökberg, nä de va 19 km kvar, stod Erik o hans mamma o heja på oss, o där träffa ja också Lovisa som sku valla om skidorna. Mina skidor kändes i de skede ännu helt okej, men till sista 10 km hade ja behövt mer fäste. I Hökberg gratulera dom mej också på födelsedagen från högtalarna :D Allt de gav massor energi, o också de att man åkt över hälften och att km-skyltarna började med siffran 1.
Ja sku kunna säga att från Högberg typ 10 km framåt va de bara härlig skidåkning. Solen sken o spåren va fina o de va ingen trängsel mer. De fanns också långa nedförsbackar som man bara kunde njuta o vila i. Ja hadde vari lite rädd för att hamna byta spår i hög fart i backar (eftersom ja int hadde öva sånt), men de gick också bra. Hamna göra de ett par gånger om nån åkte långsammare framför eller som en gång nä en tjej ramla i spåret framfö mej.. sku ha vari hemskt att åka på nån...
Sen, när de var 10 km kvar o man hadde åkt nästan 4 h, börja de kännas ganska tungt. Min rygg börja göra jätteont o de kändes allt tyngre att staka. Mina skor va också så fulla av svett (fresh, I know) att dom efter en stund va helt iskalla o ja int kunde känna mina tår. Avstånden mellan km-skyltarna kändes också bara längre och längre. När de va 7 km var va de hemskt tungt, me 5 km kvar va de ett lidande o dom sista 3 km kom man framåt bara "sisulla". Spåren va också dåliga dom sista kilometrarna.
De va så sjukt skönt att komma i mål, o där också gratulera dom mej på födelsedagen i högtalarna :) Dom första stegen när man hadde tagit av sej skidorna kändes helt omöjliga o utan adrenalinkicken man fick av att komma i mål hade man säkert bara fallit ihop :D Min tid blev alltså 4:53, så de va nästan 5 h skidåkning utan paus. Int ofta man ha gjort de förr :D
Efter en lite photo shoot :D gick vi o duscha o sen gick vi ett varv på Vasaloppsmässan o sen o äta. Sen körde vi tillbaka till Borlänge, köpte alltmöjlit gott o åt o gick o sova ganska snabbt sen hos Lovisas mamma.
Och igår packa vi bara ihop allt o tog tåget tibaka till Uppsala.
Största delen av domhä bildena e Eriks, ja tog typ inga bilder, o om ni vill se hur fantastisk naturen var under loppet så får ni själv åka dom 45 kilometrarna! :)
Men tack till Lovisa som gjorde dethär me mej (och som kom i mål på den fantastiska tiden 4:42), tack till vår Coach Erik som tog reda på all information som vi int hadde tagit reda på :D, tack till Doris för energin :D Och tack till Lovisas familj som hjälpte me så mycke :)
De va ett härligt Vasaloppsäventyr. Nästa år blir de väl hela Vasaloppet :D Måst bara hoppas att de blir en bättre vinter så man kan åka mer skidor.