riksrakspoks

Hemulen mindes Mumindalen. Det var förskräckligt länge sen han hade varit där men en sak kom han ihåg alldeles tydligt. Det var södra gästrummet och hur trevligt det brukade vara att vakna om mornarna. Fönstret stod öppet och en mild sommarvind lyfte den vita gardinen, fönsterhaken slog sakta i vinden... Och flugan som dansade i taket. Och att det inte var bråttom. Kaffet stod och väntade på verandan, allt skulle ordna sig, allting var enkelt och gick av sig självt.

Där fanns en familj också men den mindes han inte så tydligt, den tassade omkring lite här och där och skötte sitt eget, något vänligt och obestämt - en familj helt enkelt. Pappan kom han ihåg lite tydligare och kanske pappans båt. Och båtbryggan. Men allra mest hur det kändes att vakna på morgonen och vara glad.

- Tove Jansson: Sent i november